Här introducerar vi guld och silversmidet med dess olika arbetsmetoder.

Guld och silver är fantastiska metaller, med många goda egenskaper.

Silvret är lätt att forma, det är inte giftigt , rostar inte och är billigt att köpa som råmaterial. Detta tillsammans gör att det är ett utmärkt material till de mest skiftande föremål. Gränserna för vad man kan tillverka sätts endast av ens egen fantasi.

Guldsmeden arbetar med samma metoder och verktyg som silversmeden. Skillnaden är att han mera sällan större föremål.

Silver kan bearbetas till olika föremål genom smältning (gjutning, svetsning, lödning) , plastisk bearbetning (pressning , valsning, smidning osv ), skärande bearbetning (sågning, borrning, svarvning m.m ) De färdiga produkterna består sällan av en ren metall, utan av en legering (blandning av flera metaller).

Genom tillsats av en ofta liten mängd andra metaller, kan legeringen få önskvärda egenskaper: En legering kan också innehålla en icke-metall. Stål t.ex. är en legering av järn och kol. Vid bearbetning av en metall/legering är det viktigt att lära känna dess specifika egenskaper. Vissa egenskaper delas av många metaller och legeringar . T.ex blir de flesta allt hårdare vid plastisk formning, i kallt tillstånd, till brottgränsen nås. Kristallstrukturen måste återställas genom glödgning innan fortsatt formning . Vissa metaller lämpar sig bättre för skärande bearbetning, man talar om att metallen är kort ( i viss mening motsats till seg ) En silversmed arbetar ofta med olika metaller, varav de viktigaste är: Silver (naturligtvis) men även guld, platina, koppar, mässing, tenn, titan, bly, järn, mm. Varje metall har sina egenskaper som kräver speciella bearbetningsmetoder och formgivning.

Ädla metaller

Guld

Kemisk beteckning: Au, densitet 19,31, smältpunkt 1064Cº

Guld förekommer i naturen i rent tillstånd och är kanske den första metall som människan kom i kontakt med och lärde sig använda. Guld, som är rätt mjukt, är den mest smidbara och sträckbara av alla metaller. För att få guldet hårdare och mer användbart legeras det vanligtvis med koppar och/eller silver. Kopparlegerat guld ger s k rött guld, silverlegerat grönt och koppar-silverlegerat gult guld. Guldets legeringar mäts i karat (24 -e delar) eller, i dag allt vanligare, tusendelar rent guld i legeringen. ( J.fr. 18k = 750/1000 ). Vitguld kallas guldlegeringar med palladium, zink och koppar som vanligaste tillsatser

Guldlegeringar

TABELL TILLSATSER

Silver

Kemisk beteckning: Ag, (lat, Argentum) densitet 10,50, smältpunkt 962Cº

Silver hör också till de metaller som människan, mycket tidigt, har använt sig av. Som ledare för elektricitet och värme är silver överlägsen alla andra metaller. Rent silver (finsilver) är mjukt och legeras därför med koppar för att få ökad hållfasthet vid användning i prydnads-och nyttoföremål. Legeringarna mäts i tusendelar. I äldre tider mättes silverlegeringar i 16-delar (lod), där Sterlingsilver (925/1000) som är dagens, särskilt i smycken vanligaste legering motsvarades av 15-lödigt silver. Verksilver (830/1000) som används där större hållfasthet krävs, motsvarades av 13 ½-lödigt silver

Sterlingsilver

Densitet 10,3 smältpunkt 896Cº ( Observera att legeringen har andra värden än rent silver.)
Smycken och andra smärre föremål tillverkas idag nästan uteslutande av sterlingsilver. Legeringens vackra färg och goda formbarhet är också mycket uppskattad då man hantverksmässigt framställer föremål.

Verksilver

Densitet 10,1 smältpunkt 830Cº

Används där man har behov av större hållfasthet, t ex i matbestick, och där man behöver den hårdare legeringens fjädrande egenskaper. Verksilver är också p.ga.av sin lägre silverhalt något billigare.

Platina

Kemisk beteckning: Pt, densitet 21,45, smältpunkt 1772Cº

En mycket tung metall med hög smältpunkt. Används främst till smycken. Har en kall klar färg

Oädla metaller

Koppar

Kemisk beteckning: Cu densitet 8,96, smältpunkt 1083C

Koppar har mycket goda egenskaper när det gäller plastisk formbarhet, den är också en god ledare för värme och elektricitet. Koppar används ofta som tillsats i guld och silverlegeringar och i ett flertal legeringar som huvudbeståndsdel.

Tenn

Kemisk beteckning: Sn, densitet 7,31, smältpunkt 232C

Tenn är en mycket mjuk metall med låg smältpunkt. Används som tillsats i legeringar och till smycken mindre husgeråd mm.

Zink

Kemisk beteckning: Zn, densitet 7,13, smältpunkt 420C

Används till bl a korrosionsskydd på järn och som tillsats i legeringar .

Bly

Kemisk beteckning: Pb, densitet 11,35, smältpunkt 328C

Mycket mjuk relativt tung metall som används bl.a.som tillsats i legeringar

Titan

Kemisk beteckning: Ti, densitet 4,54, smältpunkt 1660C

Används p.g.a. av sin höga hållfasthet och låga vikt inom flygindustrin, uppskattad i smycken för de briljanta färger som man på elektrolytisk väg kan frambringa.

Järn

Kemisk beteckning: Fe, densitet 7,87, smältpunkt 1535C

Den metall som betytt mest i människans tjänst p.g.a. av sina många goda egenskaper, rikliga förekomst och därmed låga pris.

Aluminium

Kemisk beteckning: Al, densitet 2,70 smältpunkt 660C

Den i jordskorpan vanligast förekommande metallen, som dock är relativt dyr att utvinna. Till dess många goda egenskaper, såsom låg vikt mm, hör också ,att trots att aluminium är en mycket oädel metall, så skyddar det snabbt uppkomna, genomskinliga, oxidskiktet metallen från vidare korrosion.

Andra legeringar

Mässing

Legering mellan koppar och främst zink ibland också något bly. Zinkgodset är relativt hårt men smidbart, blygodset är skörare och kort, lämpligt för skärande bearbetning. Blygodset kallas ibland "malm" men beteckningen är inte relevant enligt kunniga gelbgjutare .

Brons

Legering med hög kopparhalt med tillsats av tenn, aluminium, beryllium e.d.

Nysilver

"Nickelmässing", kopparlegering med tillsats av nickel, ibland är de färdiga föremålen försilvrade, d.v.s. överdragna med ett tunt lager finsilver.

Alpacka

Legering mellan koppar (60%), zink (22%) och nickel (18%).